Lördagen den 10 november 2018

 

Sitter på altanen vid vår bungalow, tittar ut över havet och lyssnar på ljudet av vågorna. De är nog såhär många skulle förklara paradiset. Och vi har hittat ett litet paradis!

Idag åkte vi från staden Sihanouk Ville till ön Ko Rong. För att berätta om turen till Sihanouk Ville först, det var en nära döden upplevelse och jag skulle inte rekommendera någon att åka den. Vi skulle vara framme kl 17 men vår lilla minibuss som körde på vägar som inte fanns utan lysen på bilen var många gånger nära på att ta våra liv, usch. Tillslut kom vi i alla fram till staden och bara genom att åka igenom ogillade jag staden, casino efter casino och alla skyltar var på kinesiska. Vårat hostel var nice dock, tackålov. Vi åt god mat på kvällen innan vi gick och la oss.

Jag måste tyvärr säga att jag inte är så imponerad av Kamboja alls annars. Oftast är jag imponerad av länder på olika sätt men om man jämför tex Thailand och Kamboja finns det nog flera anledningar till att man oftast väljer Thailand först. Här är nämligen inte speciellt vackert (förutom denna magiska plats som vi nu hittat), maten är inte supergod, människorna inte supertrevliga och allt är rätt dyrt, en middag blir oftast runt 70 svenska kronor. Dessutom har landet en hemsk historia, vilket jag nu tänkte berätta lite om också!

 

Sist jag skrev var jag i en buss påväg till huvudstaden, den visade sig vara, precis som tuktuk chafförerna i Siam Reap varnat mig för, stressig och smutsig. Har aldrig sett sånt trafikkaos med bilar, mopeder, bussar, cyklister och gående tillsammans. 

I alla fall huvudanledningen till att göra ett stopp här var att besöka Killing Feilds och Prision21.

 

8 november

Vi gick upp skapligt och åt frukost på vårat hostel, Linnea hade pratat med en chafför som kom och hämtade oss kl 10. Första stopp var Prision21. För att ge er lite bakrundsfakta, denna gång med mina egna ord:

 

Mellan 1975-1979 så gick regimen i Kamboja under de Röda Khmererna vilket leddes av Pol Pot. Han ville driva sin vision om ett sjukligt kommunistiskt samhälle och hans plan var att börja om från år 0. För att göra detta var han tvungen att utrotta alla som var lärda, alla som hade någon form av talang eller utbildning + hela deras familjer och släkten så ingen skulle få för sig om att hämnas. Han ansåg att "de gamla folket" var de ända sanna och anställde därför unga pojkar från bondgårdarna, ofta analfabeter, för att arbeta under honom. Under besöken vi gjorde idag fick vi en guide i hörlurar (på svenska!!!) och historier från både överlevare och förövare spelades upp i öronen.

Pol Pot med co. tömde städerna, huvudstaden var tom på 3 timmar. Han skapade avrättningsplatser på över 300 platser runt om i Kambodja och morden är utan dess like. Eftersom man inte ville slösa på kulor, eftersom de var dyra, skar man halsen av, slog sönder, dränkte och använde sig av alla möjliga hemska metoder och verktyg. Runt om hade han också satt upp "fängelser". Detta vi besökte var en tidigare skola och rummen hade gjorts om till celler och tortyrkammare. Man torterade människor upp till tre gånger per dag, tvingade de att komma på en lögn att de hade brutit mot någon lag, för att sedan torteras, om de inte erkände "sitt brott" så dog de direkt. Efter några dagars lögner, vilka var tvungna att vara nya varje dag skulle man också erkänna sina släktingars fel och att de också var skurkar så att de också i sin tur blev inplockade. Det här låter ju helt galet men det är sant, prata om att "leka" med människor.

Under 3,5 år lyckades de utplåna 3 av Kambojas 8 miljoner invånare. Förstår ni, de utplånade sitt eget folk och det värsta var att ingen visste om vad som försegick. Jag läste en artikel om en svensk journalist som hade varit i Kamboja under denna period i ett projekt om att föra våra länder närmare varandra. Han skrev om vilket fantastiskt land Kambodja verkade vara och hur trevliga människorna var. Han hade ingen aning om att bakom murarna till det som omgivningen trodde var en kyrkogård kom en lastbil med 300 personer varje kväll för att avrärras. I ett träd satte man upp högtalare som spelade psalmer på kvällarna så man inte skulle höra när människor skrek.

 

Ja med den här lilla bakrundsfaktan kan ni ju själva försöka måla upp en bild av hur det var att gå omkring där, jag fick kalla kårar genom hela mig och tjöt som ett litet barn när jag gick igenom cellerna där de var tvungna att ligga med ansiktena neråt stengolvet och blev straffade om de rörde sig. Torteringsrummen behöver vi inte prata om.

Men jobbigast av allt var nog en del på dödsfältet, massgravarna är ju fortfarande öppna och även om man försökt ta upp mycket ligger fortfarande ben och kläder kvar och kommer till ytan när det regnar. När jag stod vid trädet där man för bara 40 år sedan dödade spädbarn vid, genom att slänga in dom hårt mot stammen, mitt framför deras mammor. Mammorna som sedan fick klä av sig nakna och mördas och slängas ner i massgraven. Jag kan knappt skriva detta utan att börja gråta, det var bland det obehagligaste jag någonsin känt. Jag vill inte förstå, men vi måste förstå, för något sånt här får aldrig någonsin upprepas. Hur kunde en man, precis som också iHitlers fall, få alla att lyssna på honom? Varför reagerade ingen? Ochmvarför har ingen nämnt detta i skolan? Jag hade inte hört talas om detta för någon månad sen och detta hände när mina föräldrar var lika gamla som jag är nu!!!! Det är helt galet och jag blir så ledsen och upprörd när jag tänker på allt sammans. Hoppas hoppas nu länderna häromkring förstår detta och hjälper varandra så det aldrig aldrig upprepas!

Eller inte bara länderna häromkring utan alla. Vi måste hjälpas åt och vi som har röster, vi måste prata, för vi kan!

 

Ja, hur ska jag fortsätta härifrån. Det var i alla fall allt annat en ett roligt besök, men det kändes viktigt och jag är glad att vi var där.

 

Igår fredag tillbringade vi som sagt hela dagen i en buss.

Idag när vi ankom till Koh Rong kändes allt väldigt jobbigt och vi hamnade mitt i "partycentrum". Efter att förhandla båttaxi så kom vi efter en timma båt till andra sidan ön där vi nu alltså befinner oss. Från studen jag satte foten på resorten älskade jag platsen. Personalen här (holländare) är supermysig och snälla och vi bor som sagt i en bungalow utan internet. Nätet finns i det stora härliga allmäna utrymmet som är fullt med härliga människor och sällskapsspel av alla dess slag.

Mötte nyss två pensionärspar från Falkenberg, de var trevliga och hade i princip gjort samma resa som oss, vi var de första svenskarna de hade mött.

 

För er som är gulliga och skriver och frågar om min hälsa så är svaret så att jag mår jättebra, alltså bättre än jag gjort på väldigt länge och känner mig superpigg så jag är lite fundersam på om det kanske är något lite drogliknande i medicinen för när jag kollar i min hals är den fortfarande röd och lite svullen. Men jag känner det inte alls och har verkligen jordens träningsabstinens - jag vill verkligen inte sitta still längre. Vill verkligen ut och springa! Men jag vill verkligen bli frisk också så jag måste hålla i mina tyglar ett tag till även om det tar emot.

 

Nu ska jag ta upp kontakten med de andra tjejerna igen, se om vi ska gå ner i de allmäna rummet och spela lite spel. Hoppas ni mår bra! Stor kram /L