Skratt, svett, tårar och mentaliteter

Hej på er!
 
Fredag igen. Fredagen den 1 mars faktiskt! Ännu en vecka har gått, en vecka med många känslor. 
 
Lördagar och söndagar är våra kördagar och då vi lär oss sångerna och stämmorna. Det är kul och skönt och utvecklande att öva på men väldigt mycket material som ska övas in på de två dagarna. Sånger till 45 minuters show lixom. 
Måndag-torsdag har vi dans och vi lär oss hur vi ska hålla microfonen vilka steg som ska tas och så vidare. Då börjar dagarna vid 8 med en hård uppvärmning och sedan gäller det att hålla fokus under hela dagen. Det är verkligen superroligt och jag känner att jag lär mig massor, MEN jag ska heller inte hymla om att det är väldigt jobbigt. Både fysiskt och psykiskt. Det är en helt annan mentalitet här nämligen. 
 
På Kulturama var jag van vid pepp och lärare som hejjar på. Om man känner sig sjuk så finns det alltid någon som tar hand om en. Här är det tvärtom, tuffast vinner och det gäller att ha skinn på näsan. Det finns ingen som klappar dig på axeln eller säger "bra jobbat" utan i och med att jag är här så "räknar" man med att jag ska klara det. Vilket jag på sätt och vis förstår. 
 
Sen är det svårt med engelskan, det är heller inget att ljuga om. Jag anser mig vara ganska så bra på engelska men känner ändå när jag sitter i ett sällskap med bara britter som pratar superfort med bara slangord att jag inte fattar någonting av ämnet och inte hönger med alls när alla skrattar. Jag vet! Det är kanske så i början och det kommer säkert att bli bättre och bättre med tiden med men både jag och Louise har haft mentala sammanbrott den här veckan när vi kommit hem, haha. 
 
Sen på allt detta så håller jag på med mitt visum till Turkiet som inte är det lättaste jag har gjort. Det är så många papper och intyg som ska fixas och donas med. På onsdag ska jag flyga till Sverige för att under någon timma ta mig till ambasaden i Stockholm och sen flyga tillbaka. Och alla de här sakerna blir stressmoment när jag vet att jag egentligen har så mycket jag måste lära mig till dagen efter. 
 
Så! Nog klagat, men jag var ändå tvungen att skriva ut det också, för att kunna släppa de och köra vidare. Jag har ändå varit duktig på att denna vecka skapa mig bra förutsättningar och lagat matlådor och sett till att vara i säng skaplig tid. Jag tror verkligen att mat och sömn är en väldigt viktig del dessa veckor. Det känns som jag är på träningsläger, hehe.
 
Men igår efter redovisningen hade jag en underbar kväll, jag låg i sängen i flera timmar och kollade på serier, precis vad jag behövde. Louise var ute och partade eftersom det var hennes sista kväll i London och det var faktiskt väldigt skönt att vara själv. Inte för att Louise är jobbig på nått sätt, tvärtom så har det gått så himla bra att bo med henne, kan inte tänka mig att de hade gått så bra med så många andra. Men annars är jag ju omringad av människor 24 timmar om dygnet och en människa behöver ibland lite ensamtid. Till och med sällskapssjuka jag. 
 
Idag ska jag tvätta alla mina kläder och packa i ordning för imorgon flyttar vi från det här huset ut på landet, till en by som heter Wyboston där vi ska gå en kurs i 12 dagar!  
Så jag ska fixa med det, åka en sväng till Disa och se hennes nya lägenhet här i London och ikväll är vi ett litet gäng som ska ut och äta tillsammans. Det ska bli mysigt!
 
Hoppas er fredag är bra och att ni får en fin helg!
Vi hörs snart, puss!
/L
 
 
Mitt Turkiet-team! Chris, Dawn och Sophie.
 
 
  
 
   
 
 
 





Kom ihåg mig

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback