Att lämna Kap Verde var inte särskilt lätt. Men pga att jag hade så mycket packning, som knappt gick ner i två väskor, så hann jag inte tänka på så mycket annat än det där på morgonen. Fokus blev att få ner allt i väskorna och komma iväg till flygplatsen. Och på flygplatsen var ju allt bara så spännande så de långa köerna gick ändå ganska snabbt. Och flygresan sen, så mycket snabbare det kändes när jag reste med mina kompisar än när jag reste själv sist. Nio timmar som bara flög bort, (haha ja flög bort), när vi en gång satt och tittade på bilderna jag tagit på min mobil under säsongen kom vi på oss själva med att vi faktiskt inte reflekterade över att vi satt på ett flygplan hem utan lika gärna kunde suttit på vårt kontor på hotellet. Konstigt.

Planet blev försenat lite grann och när vi tillsist kom ut sist av alla ur bagagehämtningen på Kastrup fanns en otålig favorit där som väntat på oss sen nio. Pelle körde Kajsa till Tranås och mig till Linköping där vi åt en god frukost på Tannefors café innan jag åkte till sjukhuset för att röntga ryggen. Mamma ringde och matchade in tiderna så bra så jag fick röntgen tid på tisdagen och träffa doktorn på torsdagen. Sen gick jag till apoteket för att köpa riktiga och bra produkter till mitt ansikte, hon skickade mig vidare till akuten, så var där en sväng och pratade med de också. Men nu har jag i alla fall mängder av alovera och ska köra med solskyddsfaktor 50 hela sommaren. Kämpakämpa. Efter det var det underbart att komma hem. Landa och slappna av. Jag och Pelle hade köpt gomat som pappa och mamma lagade till, grillat och potatisgratäng <3 Efterlängtad middag med alla favvisarna.

Som man säger, borta bra men hemma bäst.

Puss /L