17 december 2018

 

Måndag. 14.30. Jag sitter vid poolen och pratar med en tysk mamma och dotter, mamman är 34 och dottern kanske 10. De har rest tillsammans hela dotterns liv nästan, de är coola och jag beundrar dom för sitt mod.

 

Idag och igår har varit riktigt lugna dagar och jag har inte gjort mycket alls, medvetet dock eftersom vi bara ville ta de lugnt de sista dagarna.

Igår sov jag länge och sen mötte jag Arthur på stranden och hade min 4e surflektion. Första gången jag fick använda den svårare brädan och det hela blev också mycket svårare. Vågorna var heller inte de bästa men man måste ju träna under alla förhållanden om man ska bli bra på något. Jag längtar efter att bli ett proffs på att surfa, 10 000 timmar eller vad är de man säger? Jag har gjort 6, några kvar med andra ord!

 

På kvällen gick vi till en bar där det spelades livemusik. Två band som var fantastiska och jag drack cola och dansade loss totalt!

 

När jag sist skrev berättade jag att vi hade hyrt en villa. Mer om den!

Den var helt otrolig med fyra stora sovrum, alla med gigantiska badrum. Stort öppet kök med tv och högtalare och en stor pool. Och allt detta med bara vårt stora gäng, vi hade två awesome dagar och jag är så tacksam att vi fick möjligheten att bo så för de var något jag hade velat göra men det var lite för dyrt för att bara vara fyra stycken.

På kvällarna gick vi till Pretty Poison och tittade på skateare. De hade nog inte så många timmar kvar till proffs-kategorin för de kändes ett med brädorna.

 

Och nu är vi alltså tillbaka på vårt hostel där vi tillbringade några av våra första dagar på Bali. Ikväll ska vi åka till Kuta och försöka hitta restaurangen där mamma och pappa förlovade sig. Det är oklart om den finns kvar men det känns värt ett försök.

 

 

Rasa har förresten lämnat oss nu, hon fick aldrig sitt visum till Australien och efter att ha tillbringat 2 veckor med oss valde hon att åka hem till sin mamma i Litauen. Det var lite jobbigt att säga hejdå, jag gillar ju verkligen inte det och springer oftast och helst iväg för att undvika de. Men den här gången blev de annorlunda för jag satt och pratade med Arthur och han fick mig att ändra syn på det hela lite. Han sa att istället för att vara ledsen och säga hejdå skulle jag vara tacksam för att jag fått möjligheten att lära känna den andra personen. Att just jag fick träffa den här människan och det jag lärde mig av hen och om mig själv. Kanske låter det självklart men jag har aldrig riktigt tänkt på det sättet utan mest varit ledsen för att jag eventuellt aldrig kommer få träffa personen igen. Och Rasa lärde mig mycket under dessa 14 dagar, tack för all inspiration!

 

 

Sen vet man ju verkligen aldrig, jag har förvånats flera gånger över hur litet Asien är då vi träffat samma personer på flera ställen i olika länder!

Ikväll ska jag ta en massage och om två dagar far vi hemåt, hur många graders skillnad blir de? Idag är de 32 grader här!

 

Hoppas ni har de fint, snö såg jag på några bilder hehe :-)

kramis /L