On my way
Frankfurt.
En tidigtidig morrgon. Även om jag sov hela vägen till Arlanda.
Det var tur att vi hade så mycket tid på flygplatsen för det tog tid att chacka in allt, extrabagage som kostade shortan dessutom. Men tillslut så. Ett "vi ses" till pappa och Pelle som blev lite småhastigt nästan, men ändå kändes okej. Tack för skjutsen hörni! Schysst!
Planet gick klockan nio och jag sov hela vägen till Frankfurt. Och nu sitter vi här, jag och två andra tjejer som jag passande nog träffade när jag försökte lista ut vilken min nästa gate skulle vara.
Sandra, till höger, jobbade liksom jag på Sardinien nu i somras så det var roligt att se henne igen.
Sandra, till höger, jobbade liksom jag på Sardinien nu i somras så det var roligt att se henne igen.
Vi har suttit och kollat på bilder från Mexico på Sandras dator (hon var där förra året) och taggat upp rejält.
Ätit massa godis också, allt för att få tiden att gå.
Ätit massa godis också, allt för att få tiden att gå.
Men nu är det snart dags, 15.40 startar planet som på tolv timmar ska ta oss till Cancun, Mexico.
Iiiiii.!
/L
Fam Appelkvist
Hej Lovisa ville bara önska dig lycka till, du är så otroligt modig häftigt att du gör de här o tänk vad du får uppleva 😊att du vågar lämna trygghet o kärleken ❤❤men allt finns ju kvar när du bestämmer dig för att komma hem ❤❤kramar i massor från en som aldrig vågade
Fam Appelkvist
Hej Lovisa ville bara önska dig lycka till, du är så otroligt modig häftigt att du gör de här o tänk vad du får uppleva 😊att du vågar lämna trygghet o kärleken ❤❤men allt finns ju kvar när du bestämmer dig för att komma hem ❤❤kramar i massor från en som aldrig vågade
Trackback
Hej Lovisa ville bara önska dig lycka till, du är så otroligt modig häftigt att du gör de här o tänk vad du får uppleva 😊att du vågar lämna trygghet o kärleken ❤❤men allt finns ju kvar när du bestämmer dig för att komma hem ❤❤kramar i massor från en som aldrig vågade