Tjena!

Här och nu sitter en 23 årig tjej på mammas och pappas balkong och skriver detta inlägg. Hon har absolut noll planerat under dagen och går bara med flowet. Hon har sovit minst 8 timmar flera nätter i rad och hon känner livet komma tillbaka till sig! Hon är lycklig. 
Och hon, är jag.

Okej låt mig berätta för er om den senaste tiden. 

Vi kom hem från London och skolan satte igång i hög fart direkt igen, det kändes lite konstigt för alla andra linjer började sakta tunna ut sina scheman och ha färre och färre lektioner. Men vi körde på enda in i kaklet, vilket jag också gillade eftersom vi faktiskt betalat så mycket och skulle gå fram till slutet. Vi hade en fejkaudition (berättade jag kanske om den sist?) När tre yrkesverksamma kulturarbetare kom och gav oss tips och råd. Sista veckan hade vi en Reading som det heter. Ett samarbete med Gotlands Länsteater och under en vecka satte vi upp deras kommande musikal i miniformat, för att de i sin tur skulle se vad som höll/inte höll. På onsdagen var det nationaldag och vi var lediga, den lediga dagen kunde inte kommit mer lämpligt och jag hann packa, öva och förbereda mig för allt som komma skulle. 

På torsdagkvällen innan skolavslutningen körde vi lazerdomsmatch mot lärarna, vi fick storstryk men det gick över efter tio minuter, hehe. Efter det gick vi alla till Pinchos och åt tillsammans. 

Fredagen den 8 juni var examensdagen och jag gick upp tidigt, som tur är slapp jag klädkris på morgonen eftersom jag hade planerat väl. Jag mötte Frida på skolan som gjorde en jättefin frisyr på mig. Klockan 11 möte vi klassen på Lumabryggan för champagnefrukost. Det var en helt fantastisk dag och solen sken och det var lagom varmt. 

Efter skålar i bubbel och lite prat om gamla minnen gick vi till skolan för att repa och ha soundcheck på det nummer vi skulle framföra på skolavslutningscermonin. 

Klockan 14 var det diplomutdelning och avsked av lärarna, det var väldigt jobbigt. Jag har varken gråit när jag slutade 9an eller studenten, även om jag velat men här var det som att allt kom på en gång och jag kunde inte sluta gråta. Jag blev så tagen av sammanhanget. Att jag var där, att jag som slutade på Fritidsresor för att börja plugga i Umeå sen hamnade på Kulturama en vecka innan utbildningen skulle börja. Att jag hamnade i den här fina klassen med dessa lärare, det fanns en mening med det och jag har verkligen trivts som fisken i vattnet i Kulturamabubblan. 

Efter diplomen var det själva avslutningskonserten och alla avgångselever visade något de jobbat med under året. Det var fint och stämningsfullt. Sen började festen! Festen som kåren anordnat skulle äga rum på en äng, mitt ute i ingenstans. Men det blev så bra och alla var så avslappnade och hade så kul tillsammans. De hade fixat massa snittar som vi åt och olika spel så vi lirade brännboll och fotboll. Det var verkligen så roligt och trevligt och fint på alla sätt. Mycket tack vare det fina vädret också såklart. När jag och Channa vandrade hem i natten var jag så nöjd med dagen, så tacksam. Jag hr tagit examen. Jag är musikalartist.

Lördagen

På lördagen var jag lite trött när jag vaknade men hade ändå fått ganska så många timmars sömn! Jag och Channa städade lägenheten innan hon för sista gången tog sina saker och lämnade den. Det var lite sorgligt, tur att hon fortfarande kan komma och hälsa på. Lite käk och sen for jag till Uppsala för att ha premiär av Draculas! Det är en historia i sig men vi tog oss igenom det och gästerna var supernöjda och glada efteråt tackålov!

Jag tog tåget in till Stockholm för att där vänta in en buss som gick 00.05 mot Linköping. Anlände där 02.50 och tog en taxi till Kungsberget. Sov några timmar innan alarmet ringde 05.40, det var dags för Halvvättern!

Söndag
Jag och min trogna kompanjon Pelle satte oss i bilen och for mot Motala, jag var faktiskt inte supertrött, utan rätt taggad faktiskt. Efter att ha monterat ihop cyklarna och ätit lite frukost togo startade vi i ett försenat startled men ändå relativt tidigt. Loppet gick fint, jag kände mig stark och var glad att jag funnit träna mer i år än tidigare år. Vi tog det lite lugnare i början men sen vet jag inte vad det for i mig för jag fick helst plötsligt så mycket energi och körde på i full fart! Tills det bara var en mil kvar, då stupa jag nästan och all energi försvann på en gång. Jag var påväg ner i diket och kom inte ihåg hur man bromsade. Jag sa åt Pelle att fortsätta utan mig men han var så snäll och peppade och cyklade med. Vi stannade en tjej och bad om socker och jag fick två druvsocker som gick rakt upp i hjärnan. Tack vare dom och Pelle tog jag mig i mål, och dessutom på under tiden jag hade räknat med!

Vi knäppte lite bilder på varandra och åt en välbehövlig måltid innan vi åkte till Linköping där P droppade av mig för att göra genrep på Konsert och Kongress. Genrep för Folkungaskolans stora skolavslutning, där jag skulle vara konferencier kommande dag. Tänkte jag tar fortsättningen om hur det i sin tur gick i nästa inlägg! 

PUSS
/L