Tåg.
Tåg har alltid varit en skrivarplats. Undra varför, kanske för att jag så tidigt i livet började pendla och jag visste att när jag satt på tåget skulle jag sitta där i en viss tid och kunde inte springa iväg på massor annat. Jag visste att det var min tid att tänka och analysera. Nu bloggar jag inte längre men när jag går på tåget kan jag ändå inte hindra kliet i fingrarna och alla tankar som susar runt. Jag hör lixom vad jag ska skriva. Då är det väl lika bra att ta upp datorn och få ut det svart på vitt kanske.
Jag är i en period i mitt liv som känns väldigt speciell. På nått sätt känns den väldigt viktig. Jag fyller 25 år om mindre än två månader. Är jag vuxen då? Jag tänker mer på det än någonsin innan? Är jag vuxen nu? Jag vet inte. Gick spåret med Julia förut idag. Vi sa inte jättemycket till varandra, de är lixom inte den relationen vi har. Vi snackar när vi behöver och så är de bara. Men då pratade vi lite om när vi var små, när man tyckte de som gick i ”2an på gymnasiet” var supervuxna. De är är 7 år sen jag gick i tvåan på gymnasiet. De betyder nog att jag är vuxen nu.
Min bästa vän Channa har fått barn. En liten Ville. Jag älskar honom. Det är konstigt det där, en människa som bara levt i 10 veckor och jag vet redan nu att jag kommer göra allt för honom för resten av mitt liv.
Jag har jobbat en sommar i Turkiet. Det har varit uppåt och neråt. Men mest uppåt ändå, speciellt andra halvan. Först tänkte jag att det här överlever jag aldrig och jag tänkte någon gång varje dag, är det värt det. Men jag tror det var det. Jag hade lyckan att lära känna några fantastiska människor som jag tror och hoppas att jag håller kontakten med. Jag lärde också känna några andra personligheter som jag inte kommer hålla kontakt med och jag lärde mig hur jag inte vill vara som person. Konstigt att skriva det där, kändes inte som en Lovisa kommentar menmen.
Jag kom hem förra veckan i alla fall och när jag kom in i min lägenhet kände jag en stark värme över bröstet. Jag älskar min lägenhet. Även om hemmahemma alltid kommer att vara Horn så är min lägenhet mitt hem, min frison.
Nu har jag lite drygt en månad i Sverige. Ska sätta upp en julshow som bara finns i mitt huvud än så länge. Men imorgon ska den för första gången ut och ensemblen ska mötas, det är så pirrigt. Sen åker jag till Gran Canaria några dagar efter julshowen är slut. Ska spendera de kallaste månaderna i Sverige på GC vilket plötsligt känns som ett så himla bra beslut. När jag tog det visste jag inte, men nu vet jag det.
Nu slutade orden komma snabbt till mig. Kanske betyder det att jag ska sluta skriva för den här gången, men jag förstår också att det är något jag borde göra då och då. Mår bra av det.
Jag är i alla fall på en bra plats i livet just nu, kändes som jag gick på moln hela förra veckan. Men så där funkar ju mitt liv, höga toppar och djupa dalar, aldrig mellanmjölk. Bäst man passar på att njuta nu!
Jag har en lång tur kvar innan jag är uppe i Stockholm, av de 4 tågresor jag åkt sen jag kom hem har 3 varit försenade. Jag tänker som alla andra gör ”jäkla SJ hur svårt kan det vara” men så inser jag samtidigt att jag inte vill vara en sån. Tänk så lyxigt att jag kan åka tåg skapligt snabbt mellan Linköping och Stockholm. Vi måste vända allt till positivitet, försöka i alla fall. Jag är SÅ trött på människor som klagar på allting.
Jag var på Lassekonsert förra helgen, hans nya album är fenomenalt. Speciellt en rad i en av sångerna. Gör vad du vill - du lever inte en gång till.
/L
